Lite svar på en kommentar

Jag får ganska mycket frågor om den här bloggen och om mina planer inför framtiden. Den här kommentaren från Maria sammanfattar på et bra sätt både de flesta frågorna och attityden til det här. Nåt slags intresse, men samtidigt en lätt touch av avståndstagande, eller i alla fall av att att försöka lägga lite distans mellan sig själv och mig. Det är jag inte så förvånad över men jag tänkte att jag skulle försöka svara på en del av dem.

”Inte för att vara sån, men hur har du egentligen tänkt dig livet efter bröllopet? Om du inte träffar en gymnasieelev är det väl inte orimligt att människan har skaffat sig ett liv någonstans. Är det tänkt att hon ska ge upp det livet och flytta till Linköping med dig, eller är det du som ska följa henne? Har du även idéer om hur ni ska bo och hur många barn ni ska ha, om ni alls vill ha barn? Helt enkelt, hur långt sträcker sig din planering och hur ska du presentera denna planering för din blivande fru? Vad har du för förhoppningar om hennes reaktion – ska hon bli glad och tycka att du är gullig, ska hon säga ifrån och vilja vara med och bestämma, ska hon vara så desperat att bli gift att hon struntar i vilket?Sen är jag lite nyfiken på vilka värderingar du lägger i ett äktenskap. Varför är det viktigt att vara gift? Är du bunden av traditioner, är du en romantiker eller är det bekvämlighet? Eller vill du bara ha en fest? Hur ser du på att vigselrätten i äktenskapsbalken är diskriminerande och ännu inte gäller alla vuxna människor?

Jag är som du märker fascinerad av detta projekt och nyfiken på hur du tänker, då jag själv aldrig ens tänkt tanken att gifta mig och också har lämnat kyrkan.”

Vi tar det från början.

Nej, jag har inte tänkt alls på vem som ska flytta var. Jag tänker mig att det kommer lösa sig. Gör det inte det, så är det nog inte tänkt att vi ska gifta oss, och då är ju helt plötsligt problemet löst ändå. Men som grundinställning har jag nog att jag redan nu bor på västra gränsen. Flyttas det så görs det åt öster och till en större stad.
Så, jo, hon flyttar hit eller vi bosätter oss i Stockholm alltså (eller möjligtvis, möjligtvis Uppsala).

Vad gäller barn är situationen lite likadan. Jag känner mig långt ifrån att skaffa barn just nu, men det kan ju mycket väl bero på att jag är singel och lever ett inte särskilt vuxet liv.
Sen ska jag väl inte sticka under stol med att jag ibland har väldigt svårt för barn. Har lite svårt att hantera dem (framför allt deras oförmåga att kommunicera som vuxna).
Det löser sig säkert också när det väl är dags.

Hennes reaktion är faktiskt helt skit samma.
Jag gissar att om hon tycker att det är en dålig idé så blir det inte så mycket av det här. Om hon däremot blir glad, tycker det är gulligt, sött, romantiskt, whatever gör mig mindre. Funkar det för oss båda kan det här gå vägen. Funkar det bara för en av oss är jag ganska övertygad om att det stannar där.

Näst sista grejen får bli det om äktenskapsbalken.
Det är inte min fight att ta. Inte just nu och inte här i alla fall. Jag har varken tid eller engagemang för det. Jag kan tycka att det är lite underligt att man juridiskt sett inte har samma rättigheter för alla. Men jag kan inte motivera det eller argumentera för någon av sidorna särskilt väl, så det lämnar jag till dem som kan.
Vad gäller folks rätt att gifta sig i kyrkor eller motsvarande instanser är jag fullt övertygad om att det är bra om varje enskild kyrka eller samfund själva får bestämma hur de vill ha det. Jag har svårt att se att om man tillhör en ”uteluten” grupp skulle vara intresserad av att gifta sig där i så fall.

Och ja, jag är en romantiker. Det är min enda drivkraft för det här.
Nej, nu ljög jag. Jag är lite av en tok som får för mig saker ibland, antingen på pin kiv eller för att jag är ganska mycket av en attention junki. Det driver mig också.
Men mest är det romantikern i mig som kommer fram när det snackas bröllop.

Advertisements

Ett svar to “Lite svar på en kommentar”

  1. Sara Says:

    Jag tycker att det låter som vettiga svar, Aaron. Jag har också funderat lite kring det där med hur tjejen kommer att reagera, och ifall hon vet om ditt projekt eller inte. Vet hon om det så kan man kanske ifrågasätta hennes motiv till att träffa dig (vill hon bara gifta sig?) och om hon inte vet om det är det svårt att förutsäga hennes reaktion. Jag har ingen aning om hur jag själv skulle reagera.

    Men som du säger. Om det är någon som du verkligen ska/bör gifta dig med, så kommer det att lösa sig. Då kommer hon att förstå dig, tycka att det är en kul grej och ni får tillsammans se till att allt det praktiska löser sig. Precis som i vilket förhållande som helst. Var man ska bo och om man ska skaffa barn eller inte är väl knappast problem som bara uppstår när man startat en bröllopsblogg? Det är väl issues som alla förhållanden stöter på förr eller senare.. Kommer man inte överens i slutänden så lägger man ner.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: